Vetenskapliga publikationer

1. Långtids-kryopreservering av stamceller från navelsträngsblod.

Långtids-kryopreserveringen av stamceller från navelsträngsblod i väntan på användning är mycket känslig med hänsyn till kvalitén på lagringen, oberoende av dess autologa eller allogena användning. I detta perspektiv är det inte bara viktigt att tillräckligt många överlevande celler kan återhämtas efter kryopreservering, utan även att dess förmåga att forma sig, dess funktionalitet och dess förmåga att inplanta sig är också bevarat, dvs. att dess effektivitet för klinisk behandling efter kryopreservering är gott bevarat. Där är idag en riklig litteratur med data som dokumenterar att om man kombinerar tillämpning av (automatiskt) programmerad kontroll av nedfrysningsförhållanden med etablerad kryopreservering-media och väl beskrivna procedurer för tining – dessa kriterier kan matchas – kan långtidslagring i perioder upp till 15 år i ultralåga temperaturer (ref. 1-4) uppnås. Dessa data indikerar ytterligare att kvalificerade lagringsförhållanden kan garantera längre perioder av kryopreservering; ett utlöpsdatum, om något, måste ännu framställas.

2. Autologisk kontra allogenisk stamcellbehandling.

Enligt en nylig rapport från European Group for Blood and Marrow Transplantation (EBMT; ref. 5), var det totalt 24 168 förstagångs hematopoietiska stamcellstransplantationer (HSCT) i 2005, 15 278 autologa (63 %), 8 890 allogena (37 %), och i tillägg 3 773 re- eller multipla transplantationer. Detta var en rapport från 597 center i 43 deltagande land. Huvudsakligen var det lymphomas (13 825 (57 %; 89 % autologa)), leukemi (7 404 (31 %; 82 % allogena)); solida tumörer (1 655 (7 %; 92 % autologa)) och icke-elakartade sjukdomar (1 131 (5 %; 93 % allogena)). Jämfört med 2004, var det en 20 % ökning i allogena HSCT; siffror på autologa HSCT förblir konstant. Den mest märkbara ökningen var i orelaterad HSCT, vilket utgör 41 % av alla allogena HSCT. Orelaterade HSCT föredrogs på leukemi, då den prenatale källan till barndomsleukemi hindrar autolog HSCT. Av denna grund är autologisk HSCT ansett att vara utfodrande och kontroversiellt i barndomsleukemi, fastän förekomsten av pre-leukemiska kloner är ca. 100 gånger förekomsten av barndomsleukemi (ref. 6). Detta indikerar att en andra – postnatal – utlösande faktor är nödvändig för en klinisk utveckling av barndomsleukemi. Den första autologiska navelsträngblodstransplantationen för behandling av barn med leukemi blev först rapporterad i början av 2007 (ref. 7).

Genomsnittliga kostnaden för en allogenisk HSCT i Nederländerna är € 70 446, bastant högre än jämfört med € 40 593 för en autologisk HSCT. Den genomsnittliga tilläggskostnaden för identifiering av en passande donator för en allogenisk HSCT utgör € 42 000 (ref. 8), och sjukdomen har en tendens att utveckla sig till en mer avancerad eller få en högre riskfaktor under tiden man söker efter en lämplig donator. Dessa siffror indikerar på ett klart farmakon ekonomisk favör till autologisk HSCT, där detta är möjligt. En tidigare timing kan bidra till ett bättre medicinsk slutresultat eftersom sjukdomens utveckling kan förebyggas och t.ex. en ackumulering av skadeverkningar från en cellgiftbehandling kan reduceras. Dessutom är kronisk immunosuppression ofta nödvändigt vid allogenisk HSCT, vilket reducerar livskvalitet ytterligare.

3. Navelsträngblodstransplantation kontra benmärg- eller mobiliserad perifer blodstamcellstransplantation.

Risker och fördelar med navelsträngsblod jämfört med benmärg eller mobiliserade stamceller har blivit klarlagt. Tappning av navelsträngsblod medför ingen risk för givaren. Insamlat navelsträngsblod kan kryopreserveras och lagras i längre perioder. Behållarna med navelsträngsblod är tillgängliga omedelbart vid behov och kan transporteras till behandlande sjukhus i hela världen. Navelsträngsblod är förknippat med lägre förekomst av akuta avstötningsreaktioner (Graft-versus-host reaktion (GvH)), och delvis HLA matchning mellan givare och mottagare kan tolereras. Det är också lägre – obetydlig – risk för överföring av infektionssjukdomar från navelsträngsblod. Från ett kliniskt perspektiv har inget annat område inom stamcellbiologin varit använt med så stor succés som transplantation av stamceller från navelsträngsblod i behandling av blodsjukdomar, speciellt med omtanke på att återskapa benmärg.

Lovande resultat har blivit publicerat från en prospektiv studie som jämför transplantation av navelsträngsblod av obesläktad donator, med benmärg eller transplantation baserad på blodstamceller från perifert blod från besläktad donator hos vuxna patienter med elakartade blodsjukdomar (ref. 10). Denna studie tyder på att obesläktat navelsträngsblod kan vara en lika säker och effektiv stamcellkälla som besläktat benmärg- eller mobiliserat perifert blod, när det blir använt som primär källa, och i samma tidpunkt i sjukdomsförloppet, d.v.s. innan sjukdomen har kommit för långt eller utvecklats sig till ett högt riskstadium p.g.a. sökning efter passande donator. Istället för att fokusera på användningen av stamceller från navelsträngsblod till rekonstruktion av benmärg, borde de betraktas som en värdefull källa till vävnadsodling, speciellt i sammanhang med dess större förmåga till differentiering och dess större utvecklingspotential, jämfört med t.ex. postnatala adulta stamceller (t.ex. från benmärg-/perifert blod).

4. Autologa stamceller från navelsträngsblod

Allogen transplantation av navelsträngsblod har haft en utsträckande användning i behandling av genetiska och förvärvade blodsjukdomar. När det gäller användning av autolog transplantation av navelsträngsblod, har man mycket mindre erfarning som ett resultat av den stora oenigheten kring rollen av tappning och lagring av autologt navelsträngsblod. Till tross denna oenighet och det faktum att privatlagring av navelsträngsblod är ett relativt nytt fenomen, finns det rapporter i medicinsk litteratur om vällyckad behandling av neuroblastoma i 4:e stadiet (ref. 11), alvarlig aplastik anemi (ref. 12) och den kontroversiella och utfodrande behandlingen av et barn med leukemi (ref. 7) – något som tydligt illustrerar en klart kliniskt potential.

Åtskilliga väldokumenterade exemplar illustrerar den betydelsefulla potentialen hos autologa stamceller från navelsträngsblod i ett nytt fält som kallas regenerativ medicin. Vävnadsbaserade blodkar skapade av progenitor-celler från navelsträngsblod representerar en lovande möjlighet för reparation av medfödda missbildningar (ref. 13). Induktionen av stamceller från navelsträngsblod till insulinproducerande ö-liknande strukturer som framställer insulin C-peptid, kan innebära en signifikant potential till att avancera behandling av diabetes (ref. 14) med hjälp av stamceller från navelsträngsblod. Nyligen har brittiska forskare från Newcastle universitet representerat världens första konstgjorda lever framställt från navelsträngsblod, till tross att det inte för tillfället finns någon medicinsk artikel (ref. 15).

Referenser:

1. Kobylka et al, Transplantation 65 (9), 1275-1278 (1998);
2. Spurr et al, Cryobiol. 44, 210-217 (2002);
3. Broxmeyer et al, Proc Natl Acad Sci. SA 100 (2), 645-650 (2003);
4. Moezzi et al, Transpl Proc. 37, 4500-4503 (2005);
5. Gratwohl et al, Bone Marrow Transplantation 39, 71-87 (2007)
6. Mori et al, Proc Natl Acad Sci. USA 99, 8242-8247 (2002);
7. Hayani et al, Pediatrics 119, 296-300 (2007);
8. Tan et al, iMTA Report nr. 06.80 (2006);
9. Brunstein & Wagner, Annu Rev Med 57, 403-417 (2006);
10. Takahashi et al, Blood 109 (3), 1322-1330 (2007);
11. Ferreira et al, Bone Marrow Transplantation 24, 1041 (1999);
12. Fruchtman et al, Biol Blood Marrow Transpl. 10, 741-742 (2004);
13. Schmidt et al, Ann. Thorac Surg 82, 1465-1471 (2006);
14. Sun et al, Biochem Biophys Res Commun. 354, 919-923 (2007);
15. Daily Mail, October 31st, 2006.